15.8.2013

Moi!

Täällä yksinäisyydessäni kirjoittelen. Nyt neljäs päivä sairaslomaa meneillään. Tänään ajattelin mennä tallille illalla tekemään kevyitä töitä, koska jalka tuntuu jo tosi hyvältä. Eilen Julia ja George yllätti mut ottamalla mut mukaan päiväretken puolivälissä olevaan ravintolaan, jossa ratsastajat oleskelevat muutaman tunnin verran. Sain viettää aikaa heidän kanssaan siellä, syödä hyvää ruokaa sekä valokuvata. (Olin myös 
uittamassa hevosia vähän ennen ravintolaa, ja sain kivoja kuvia sieltä!)

Tänään meillä on Julian kanssa hierojat varattuna klo 14:00 ja 14:30. Iltatalli tulee olemaan aika hulabaloo, koska asiakkaita on tosi paljon. Meidän mielestä liikaa joissakin ryhmissä. Saa nähdä, miten toimitaan. En itse ainakaan veisi liian suurta ryhmää rannalle, sillä onnettomuuden riski kasvaa ryhmäkoon kasvaessa. 
Tilannetta pahentaa myös aina se, jos joku on yliarvioinut itsensä tai valehdellut, eikä olekaan niin hyvä ratsastaja, kuin sanoi olevansa.

Netti lakkasi taas toimimasta huoneistossa, eikä Kristy ehdi nyt ajatella sitä. Kristyn ja Georgin poika on nimittäin jo noin kuudetta tai seitsemättä päivää sairaalassa aivokalvontulehduksen takia. Toivottavasti Sifis paranisi pian. Ruoka sairaaloissa on kuulemma erittäin ällöttävää täällä, eikä hoitajat ole erityisen mukavia.. No, noi kaksi on sellaisia seikkoja, jotka varmaan pätee suurimpaan osaan kaikista 
kunnallisista sairaaloista maailmassa. Tietenkin poikkeuksia myös on.

18 päivä elokuuta on kulunut jo kuukausi siitä, kun saavuin tänne. Aika kuluu tosi nopeasti, enkä kyllä nyt ainakaan haluaisin lähteä kotiin, jos pitäisi. Julia lähtee jo vähän alle kahden viikon päästä. Ja viiden päivän päästä täytän 19! Sitten on enää vuosi jäljellä 40 puoliväliin. Huh.. 

Tuntuu aivan mahtavalta palata kohta töihin monen päivän tauon jälkeen, sillä vaikka työ on raskasta ja haastavaa vähillä yöunilla ja melkein 12 tunnin työpäivillä, on se siitä huolimatta aivan mahtavaa. Päivittäinen hevosten kanssa häärääminen ja ratsastaminen on ihanaa. Tekee melkein mieli alkaa suunnittelemaan ylläpito- tai omaa hevosta.. Taitaa kuitenkin olla parempi jättää sellaiset ajatukset 
myöhemmäksi, kun kuitenkin armeija kolkuttaa oveen tammikuussa. 

15.8.2013

Hej!

Här sitter jag och skriver i min ensamhet. Nu är det den fjärde dagen av min sjukledighet. Idag tänkte jag åka till stallet på kvällen och arbeta lätt, för foten känns redan mycket bra. Igår överraskade Julia och George mig genom att ta mig med till restaurangen där heldagsrittens ryttare stannar i några timmar. Jag fick stanna och tilbringa tid med dem där, äta god mat och fotogafera.
(Jag var också med om att simma med hästarna, och fick fina bilder därifrån!)

Idag har vi med Julia reserverat tid till massörer kl 14:00 och 14:30. Det kommer att vara mycket stohej på stallet ikväll, på grun av ett stort antal kunder. I vissa grupper tycker vi att det finns för många, så vi för se hur vi handlar med Julia. Själv skulle jag åtminstone inte ta ut en för stor grupp på stranden, för ju större gruppen är, desto större blir risken för en olycka. Situationen försämras också, om någon kund trott sig vara bättre än vad han eller hon på riktigt är, eller till och med rakt ut har ljugit om sina kunskaper inom ridning.

Nätet i lägenheten slutade fungera igen, och Kristy har inte tid att tänka på det nu. Hennes och Georges son ligger nämligen på sjukhus redan för den sjätte eller sjunde dagen på grund av hjärnhinneinflammation. Jag hoppas att Sifis snart blir frisk. Maten på sjukhusen är, efter vad jag hört, inte särskilt smaklig här och 
sköterskorna är otrevliga. Nå väl, dessa två är väl saker som stämmer in på de flesta kommunala sjukhus i världen. Givetvis finns det säkert också undantag.

18 augusti är det redan en månad sedan jag anlände till Kreta. Tiden löper väldigt fort, och om jag nu skulle vara tvungen att åka hem, skulle jag inte vilja göra det. Julia åker hem redan om lite under två veckor. Och om fem dagar fyller jag 19 år! Sedan är det bara ett år kvar tills jag är halvvägs till 40. Oj..

Det känns otroligt att snart få fortsätta jobba igen efter att ja varit hemma i flera dagar, för även om arbetet är krävande och tungt och ibland nästan 12 timmar per dygn, är det trots det härligt. Att varje dag få hålla på med hästar och rida är underbart. Jag har nästan lust att börja planera en foder- eller egen häst..
Det lönar sig nog dock att lämna det till senare år, för i januari väntar militärtjänstgöring. 

 

~ Anna